Vinter.
Idag var tanken att jag inte skulle göra någonting av "vuxenvärde". Ändå smög jag ner i tvättstugan och startade en maskin. Nyss var jag och hämtade subban som har blivit fixat inför ombesiktning. Och jag som bara skulle se på snyftrullar och spela nördiga spel. Vafan? Blir hämtpizza ikväll, om kattis själv får välja!
Ute snöar det iaf och nog får man väl säga att det är vinter. Men en sak som fashinerar mig är hur alla helt plötsligt verkar älska denna kalla årstid. När sommaren tog sina sista andetag så skrek (i princip) alla ut sin förtvivlan över att det nu närmade sig höst och att långkalsongerna skulle åka fram från vinterförrådet. Höst och vinterälskare som jag är slog jag nästan rekord i glädjerop på att värmen äntligen fick sätta sig i avbytarbåset. Understället åkte fram först. Och ska jag vara riktigt ärlig så tyckte jag det var lite roligt med den rungande klagosången. (Med tanke på hur lång vintern faktiskt är, så är skadeglädje riktigt roligt.) Men då helt plötsligt så är det många som helt och osanolikt beskriver vintern som någonting man "älskar". Hur gick det till egentligen? Jag vill såklart inte att folk ska bli deprimerad när hösten/vintern nalkas, men att ändra sin starka åsikt från:"Fy fan vad jag hatar vintern". Till: "Att åka pulka i den underbara snön" får mig att dra lite mer på det ena ögonbrynet än det andra. Men det är nog som med mycket (men långt ifrån allt) annat. Hat är ett mycket misshandlat och utnyttjat ord i det allmäna språkförrådet. Ett exempel kan vara alla dessa förargade fruntimmer som råkat ut för en och annan sliskig skitstövel för mycket. "Fy fan vad jag hatar karlar" Men sen står dom ändå på krogen och klänger på någon välklädd herre med slips och flottigt hår. Karlar å andra sidan spottar, svär och hatar det mesta. Är det inte bilen som havererat så är det pengarna som aldrig finns. För att undvika missförstånd vill jag understryka att inte alls alla är såhär, men om vi tänker efter lite så kan nog alla ha dra upp, iaf ett exempel på när man missbrukat detta lilla ord. Nog om ord-horeri. Nu måste jag iväg och göra ett sista ryck för idag och besikta subban.
Tjo!
Ute snöar det iaf och nog får man väl säga att det är vinter. Men en sak som fashinerar mig är hur alla helt plötsligt verkar älska denna kalla årstid. När sommaren tog sina sista andetag så skrek (i princip) alla ut sin förtvivlan över att det nu närmade sig höst och att långkalsongerna skulle åka fram från vinterförrådet. Höst och vinterälskare som jag är slog jag nästan rekord i glädjerop på att värmen äntligen fick sätta sig i avbytarbåset. Understället åkte fram först. Och ska jag vara riktigt ärlig så tyckte jag det var lite roligt med den rungande klagosången. (Med tanke på hur lång vintern faktiskt är, så är skadeglädje riktigt roligt.) Men då helt plötsligt så är det många som helt och osanolikt beskriver vintern som någonting man "älskar". Hur gick det till egentligen? Jag vill såklart inte att folk ska bli deprimerad när hösten/vintern nalkas, men att ändra sin starka åsikt från:"Fy fan vad jag hatar vintern". Till: "Att åka pulka i den underbara snön" får mig att dra lite mer på det ena ögonbrynet än det andra. Men det är nog som med mycket (men långt ifrån allt) annat. Hat är ett mycket misshandlat och utnyttjat ord i det allmäna språkförrådet. Ett exempel kan vara alla dessa förargade fruntimmer som råkat ut för en och annan sliskig skitstövel för mycket. "Fy fan vad jag hatar karlar" Men sen står dom ändå på krogen och klänger på någon välklädd herre med slips och flottigt hår. Karlar å andra sidan spottar, svär och hatar det mesta. Är det inte bilen som havererat så är det pengarna som aldrig finns. För att undvika missförstånd vill jag understryka att inte alls alla är såhär, men om vi tänker efter lite så kan nog alla ha dra upp, iaf ett exempel på när man missbrukat detta lilla ord. Nog om ord-horeri. Nu måste jag iväg och göra ett sista ryck för idag och besikta subban.
Tjo!
Kommentarer
Trackback
