Döden döden.
Jag har varit lite borta, inte borta som dum i huvudet (även om det ligger mig varmt om hjärtat) utan bara upptagen och bloggen har hamnat i lådan för dålig prioritering. Jag har faktiskt äntligen kommit igång med att jobba igen. Två nätter har jag fått skola in mig här i Åsele och det var med blandade känslor. Tänker inte säga nått mer om det utan bara vänta ut det och se om jag varit en aning före i tankegången bara. Det var faktiskt på fullaste allvar riktigt skönt att komma igång igen. Och inte det där vanliga att "Ja, nu är det jobb igen" Utan en mer ivrig känsla där energin aldrig verkar ta slut. Nu var inte förutsättningarna de bästa för det var inte mycket att göra. Men nu har jag sett hur dom jobbar och hoppas att jag får gå dit nån gång och svettas lite. Den som lever får se....
"Hej och välkommen till himmelriket. Gå in och njut av dina mest fantastiska förväntningar. Annhöriga finns att hitta hos receptionisten till vänster. För rummen har vi ett nytt låssystem med ett röstigenkänningprogram där din sista önskan används som nyckel. Vänligen lämna handdukarna på golvet när ni önskar få nya. På rummet ligger en personlig mapp med ett band i, det ger dig fri tillgång till oblatbuffén som är öppet dygnet runt och husets röda, Château sandpapperstorrt, ingår till alla måltider.
Uppmärksamma att våran vaktmästare Döden inte är en åkattraktion för en "nära livet upplevelse" och att stöld av hans lie innebär en straffnatt på rum 666. Betalning sker i bikten. Vid övriga frågor och önskningar finns bönerummet längst bort i den norra salen. Jag hoppas du ska trivas hos oss på Heavens door hotell."
På tal om den som lever så satt vi och diskuterade döden, spöken och andar inatt. Och jag måste nog erkänna att jag är väldigt trångsynt på den fronten. Jag har svårt att inte tänka på det medicinska och vetenskapliga när ämnet kommer upp. Jag vet till exempel att hjärnan inte stänger av förrän, efter en gissad tid på ca 10 minuter, när man dör. Med undantag total tvärdöd vid kanske bilolyckor eller en allvarligare stroke. Hjärnan fungerar alltså, och jag tror att man drömmer. Man liksom somnar in och svävar iväg i ovisshetens drömland en stund och sen får man "sova" i all evighet vilket i sig inte låter så dumt i mina öron. Ni kanske tycker att det låter lite dystert och hemskt att man inte "lever vidare" , men det här är ju bara tankar i min skalle och religion har hamnat i lådan för finns inte. Jag tror inte på nån gud som tittar ner på mig som sin skapelse. För så vitt jag vet är livmodrar och spermier något som faktiskt utvecklats på fysisk väg. Sen om vi är apor eller inte skiter jag faktiskt i, jag är ingen docent i ämnet. Att man skulle dö och komma till pärleporten känns som ni kanske förstår obefintlig för mig. Och tankarna går till denne Sankte Per, den stackars saten måste ju ha den sämsta arbetsgivaren i historien. I himmelens hotell är han en sjaskig dörrvakt som bestämmer vem som får komma in eller inte. Där har han stått där i alla tider och jag tror att en befordran skulle sitta på sin plats. Han kan ju för all del bli piccolo så han iaf får röra lite på benen. Men nejdå, där ska ha stå och vara trevlig.
"Hej och välkommen till himmelriket. Gå in och njut av dina mest fantastiska förväntningar. Annhöriga finns att hitta hos receptionisten till vänster. För rummen har vi ett nytt låssystem med ett röstigenkänningprogram där din sista önskan används som nyckel. Vänligen lämna handdukarna på golvet när ni önskar få nya. På rummet ligger en personlig mapp med ett band i, det ger dig fri tillgång till oblatbuffén som är öppet dygnet runt och husets röda, Château sandpapperstorrt, ingår till alla måltider.
Uppmärksamma att våran vaktmästare Döden inte är en åkattraktion för en "nära livet upplevelse" och att stöld av hans lie innebär en straffnatt på rum 666. Betalning sker i bikten. Vid övriga frågor och önskningar finns bönerummet längst bort i den norra salen. Jag hoppas du ska trivas hos oss på Heavens door hotell."
Ja jag skulle kunna sitta och fantisera hela dagen om hur det ser ut i himmelen, men det går ju faktiskt inte för sig. Då kan jag ju sitta här till dödagar... Så att säga.. Men för att avsluta så vill jag bara säga att jag tycker inte det är fel att tro på nånting allsmäktigt, det är upp till var och en. Men jag kan helt enkelt inte tro på att jag dör gammal och skrynklig, åker rulltrappa, kommer in genom guldmålade portar, ställer mig hos receptionisten som och i högtalarna ropar ut "Herr Östlund ID nr: 94827551290, din fru väntar i receptionen...." För det första så måste jag ju munhuggas med honom en hel evighet, och för det andra så kommer vi nog inte ens in. Nej då får vi nog snarare gå och peta varann i stjärten med små gafflar på världens största BBQ fest istället. ;)
Kommentarer
Trackback
