carrymehome

Äntligen frisk efter ett klockrent kräk-host-pass från Peter. Lite rosslig än men långt ifrån den plågsamma känslan av att vara en påse skit. Liket i soffan har återuppstått och är det inte alldeles lagomt till helgen? Ikväll, om det blir som planerat, ska jag dra min söta lilla rumpa till Kullberg och kanske ta ett danssteg eller två. Dansband står väldigt lågt på listan av favoritggenre av musik, men mitt mörka inre säger mig att det är dags att hitta på nånting uppfriskande. Det enda som känns motigt är att Peter far iväg för jakt imorgon, vilket då innebär att jag sticker ut på äventyr sista kvällen innan han far. Men han verkar inte sörja mitt beslut överdrivet mycket och ärligt talat så är inte 4-5 dagar en evighet heller. Det fashinerar mig dock att fortfarande känns tråkigt att vara ifrån varandra ett par dagar, och det måste väll vara ett bra tecken eller?

Idag har jag duschat knoll och tott, med lite protester gick det vägen och jag tror inte dom tyckte det var så fruktansvärt hemskt som dom ville få det till att låta. Färdigplågade och lite trotsiga stirrar dom på mig med bitter blick i hopp om att få en liten smakbit ur kylskåpet. Jag gav upp för deras vackra bruna ögon och gav dom lite gott som tröst för deras uppoffring. Nu verkar dom till freds och snarkar och fiser i ett hörn.

Imorgon blir jag då ensam med Thelma. Men även hon ska överge mig då Andreas ska låna henne för ett par dagar. På söndag kommer han och tar henne ifrån mig, men det är bra att hon får röra på sig och spåra lite älg gör henne bara gott. Hon börjar bli fasligt lat och pinsamt nog är det mitt fel! Kommer kännas mycket ovant att vakna själv, somna själv och förmodligen prata med sig själv. Får nog fara ut på turné och hälsa på folk som glöms bort i vardagen. Förhoppningsvis är jag inte utom räddning när Peter kommer hem igen.