Jag har så....
...ont i huvudet. Efter jag hade tagit min skönhetssömn med sedvanligt dreglande på kudden så vaknar jag med huvudvärk. Just i denna stund har Peter tagit som största uppdrag att reta gallfeber på mig. Nu har han lekt av sig en stund och slocknat på den kvarlämnade dregelkudden. Rätt åt honom!
Igår tog jag en rejäl slö-dag. Satt och spelade korkade, men ack så beroendeframkallande spel på datorn tills klockan slog 13.00 då Peter kom hem från jobbet. Jag som skulle börja jobba klockan 15.00 började inse att det kanske var dags att äta någonting och byta kläder. Morgonrock är nog inte så uppskattat på jobbet. Känns som vanligt fånigt att ha slösat bort en hel förmiddag på ingenting så jag slängde iväg en önskan om att bli bättre på att "multitaska". Jag kilar ner på toaletten och ska borsta tänderna. Det porlande vattnet från kranen gör mig som vanligt kissnödig. Och en sak jag har lite svårt för är att när jag blir kissnödig så är det faktiskt rätt bråttom så med tandborsten i munnen krånglar jag av mig trosorna och kastar ner min kroppsvarma röv på den iskalla backelit sitsen som klär den vita tronen. Kaffekoppen som jag hade druckit tidigare på morgonen hade såklart satt fart på "rören" och när man väl sitter på toa så är det nog lika bra att bli av med allting på en gång. Så där satt jag, och multitaskade så det bara sjöng om det. Jag satt ju och utförde 2 st ärenden på dass och borstade tänderna, samtidigt som jag sträckte mig efter kläderna på bänken och krängde på mig bh, tröja och strumpor. (resten av kläderna var för långt bort och jag vågade inte sträcka mig längre med risk för kluttar på golvet.) Ja, jag kan nästan påstå att jag vart stolt. Här har jag gått i så många år och tänkt att jag minsann inte kan göra mer än en sak i taget. Till exempel när jag gick i skolan sa jag alltid att jag lärde in mycket lättare om jag fick lyssna på musik samtidigt... Det kunde jag inte... (Det använde jag mest som ursäkt för att få utnyttja så mycket tid som möjligt på "tonårsfasoner" och såhär i efterhand är det nog ingen chock att jag inte klarade av Matte B) Ett annat exempel är att jag inte kan se på tv och prata i telefon samtidigt. Inte heller kan jag bestämma själv vilka ljud jag vill höra i ett bullrigt rum. Är radion på och någon försöker prata med mig så tappar jag bort mig minst 3ggr/minut vem det är jag egentligen ska lyssna på. Mycket irriterande. Men nu har jag ju kommit på att jag faktiskt kan! Nu gäller det ju bara att komma ihåg detta så jag kan använda det till min fördel i alla viktiga situationer i livet.
Jag kom iaf på jobbet i tid och det var lugnt som vanligt. Det blir mycket tv-tittande just nu när vädret inte riktigt vill att vi ska gå ut. -23 är ingen temperatur för promenader i alla fall. Jag hade med mig stickningen så jag skulle bli klar med den förbannade sjalen någongång. Så jag slog på tv:n och började sticka. Helt inne i stickningen så hör jag i bakgrunden att det är något så upphetsande som Dansbandskampen som visas. Dessutom var det finalen. Jag la ifrån mig stickningen för en sekund för att begrunda och i hemlighet håna dessa smilfinkar som så käckt sjöng och spelade på scenen. För att snabbt förklara så är jag inget fan av dansband. Jag har nästan ett litet hat mot det. Iaf så kom mitt lilla "handikapp" ivägen och jag hade fastnat i tv:ns våld, jag satt alltså och tittade på hela programmet. Men det är inte det som är det konstiga. För rätt vad det var så hade jag till och med röstat. Vad i helv......
Jag skulle iof kunna säga att jag tyckte det var lite bra så behöver jag inte känna mig lika dum längre. Men det är ju det som är grejen, det var inte ens bra. Jag hann inte ens med. Jag hade röstat för 9.90 kr på dansbandskampen..... Idag tröstar jag mig med att alla pengarna som jag så omedvetet hade skickat iväg hamnar hos rädda barnen. Det som skrämmer mig mest nu är att jag garanterat kommer få ett brev om att skänka antingen mer pengar, eller så kommer Sven-bertlirzzzzz eller nått annat fult bandnamn med medlemmar hem och tackar för bidraget..
Sjalen är inte klar än.... DAMN YOU TV!
Igår tog jag en rejäl slö-dag. Satt och spelade korkade, men ack så beroendeframkallande spel på datorn tills klockan slog 13.00 då Peter kom hem från jobbet. Jag som skulle börja jobba klockan 15.00 började inse att det kanske var dags att äta någonting och byta kläder. Morgonrock är nog inte så uppskattat på jobbet. Känns som vanligt fånigt att ha slösat bort en hel förmiddag på ingenting så jag slängde iväg en önskan om att bli bättre på att "multitaska". Jag kilar ner på toaletten och ska borsta tänderna. Det porlande vattnet från kranen gör mig som vanligt kissnödig. Och en sak jag har lite svårt för är att när jag blir kissnödig så är det faktiskt rätt bråttom så med tandborsten i munnen krånglar jag av mig trosorna och kastar ner min kroppsvarma röv på den iskalla backelit sitsen som klär den vita tronen. Kaffekoppen som jag hade druckit tidigare på morgonen hade såklart satt fart på "rören" och när man väl sitter på toa så är det nog lika bra att bli av med allting på en gång. Så där satt jag, och multitaskade så det bara sjöng om det. Jag satt ju och utförde 2 st ärenden på dass och borstade tänderna, samtidigt som jag sträckte mig efter kläderna på bänken och krängde på mig bh, tröja och strumpor. (resten av kläderna var för långt bort och jag vågade inte sträcka mig längre med risk för kluttar på golvet.) Ja, jag kan nästan påstå att jag vart stolt. Här har jag gått i så många år och tänkt att jag minsann inte kan göra mer än en sak i taget. Till exempel när jag gick i skolan sa jag alltid att jag lärde in mycket lättare om jag fick lyssna på musik samtidigt... Det kunde jag inte... (Det använde jag mest som ursäkt för att få utnyttja så mycket tid som möjligt på "tonårsfasoner" och såhär i efterhand är det nog ingen chock att jag inte klarade av Matte B) Ett annat exempel är att jag inte kan se på tv och prata i telefon samtidigt. Inte heller kan jag bestämma själv vilka ljud jag vill höra i ett bullrigt rum. Är radion på och någon försöker prata med mig så tappar jag bort mig minst 3ggr/minut vem det är jag egentligen ska lyssna på. Mycket irriterande. Men nu har jag ju kommit på att jag faktiskt kan! Nu gäller det ju bara att komma ihåg detta så jag kan använda det till min fördel i alla viktiga situationer i livet.
Jag kom iaf på jobbet i tid och det var lugnt som vanligt. Det blir mycket tv-tittande just nu när vädret inte riktigt vill att vi ska gå ut. -23 är ingen temperatur för promenader i alla fall. Jag hade med mig stickningen så jag skulle bli klar med den förbannade sjalen någongång. Så jag slog på tv:n och började sticka. Helt inne i stickningen så hör jag i bakgrunden att det är något så upphetsande som Dansbandskampen som visas. Dessutom var det finalen. Jag la ifrån mig stickningen för en sekund för att begrunda och i hemlighet håna dessa smilfinkar som så käckt sjöng och spelade på scenen. För att snabbt förklara så är jag inget fan av dansband. Jag har nästan ett litet hat mot det. Iaf så kom mitt lilla "handikapp" ivägen och jag hade fastnat i tv:ns våld, jag satt alltså och tittade på hela programmet. Men det är inte det som är det konstiga. För rätt vad det var så hade jag till och med röstat. Vad i helv......
Jag skulle iof kunna säga att jag tyckte det var lite bra så behöver jag inte känna mig lika dum längre. Men det är ju det som är grejen, det var inte ens bra. Jag hann inte ens med. Jag hade röstat för 9.90 kr på dansbandskampen..... Idag tröstar jag mig med att alla pengarna som jag så omedvetet hade skickat iväg hamnar hos rädda barnen. Det som skrämmer mig mest nu är att jag garanterat kommer få ett brev om att skänka antingen mer pengar, eller så kommer Sven-bertlirzzzzz eller nått annat fult bandnamn med medlemmar hem och tackar för bidraget..
Sjalen är inte klar än.... DAMN YOU TV!
Kommentarer
Trackback
