Man must dance.
Nu är det såhär, att jag har varit i umeå och verkligen fått leva lyxigt.
Hotell Aveny kan jag verkligen rekomendera. Finns ingenting jag kan klaga på där och personalen var underbar. Hade man en fråga så hade dom alltid hört något värre. Sånt tycker jag om!
En liten städmiss fanns det faktiskt också bestående av en mystisk fläck på fönsterrutan, den fick oss att fundera lite. Men obrydd som man är så fick det vara tills vi checkade ut. Vi har ju faktiskt inget på fönstret att göra, och att sitta och stirra på den en hel kväll är ju faktiskt inte så roligt som det låter. Istället slängde vi oss i badet och drack lite bubbel, det var inte dumt, inte dumt alls!
Sen blev det stan, vilket innebar mat och dryck, lite bio och en skymt av Brynäsmatchen.
Note to self: Sluta stirra genom fönster på uteställen, du skrämmer folk.
När vi skulle äta så var det fullsatt överallt, för inte hade tanken slagit oss att man var tvungen att förboka. Någonstans på vägen hade vi nog glömt bort att det var löningshelg vilket gjorde att alla drog på sig festblåsan och tog chansen att gå ut och äta/lyxa. Till vår stora lycka hittade vi till slut ett matställe som nog var helt perfekt egentligen. Gemytligt och go mat, vad mer kan man begära? Och hade vi haft turen att komma in på de andra ställena hade vi nog inte passat in så bra. Vi såg nog inte ut som att vi skulle på bal på slottet ändå.
Sen blev det 3D bio, The Green hornet. Den var ungefär vad man kunde förvänta sig, fast lite till.
Efter det gick vi till hotellet, trötta hjältar kastade sig i säng och sov som två klubbade sälar.
På söndagmorgonen blev det regäl sovmorgon, hotellfrukost och lite shopping. Peter överraskade mig med en present, gogubben min! Men Jula är nog ändå mitt favoritställe!
Där blev det allt från toalettsits till en epilator.
Och denna epilator provade jag såklart det första jag gjorde när jag kom hem. Det var en ny upplevelse, minst sagt. Det var en underbar smärta, lite som när man tatuerar sig. Sen vet jag inte riktigt om jag är nöjd med det, kan inte se skymten av ett minsta lilla hårstrå, men jag känns stubbig på benen. Nåväl, vanesak kanske. Har man inte rakat benen sen i juni så är nog allt bättre än att fortsätta skita i det. Hur bortskämd jag blivit i helgen av min käraste Peter, så är det jävligt skönt att vara hemma igen. Det hjälps inte, hemma bäst! :)
Annars då? Jo...
Subarun är nu ett minne blott, nån galning från Göteborg var här och hämtade den i fredags. Och på något konstigt vis saknar jag den lite. Alla gamla saker har ju sin charm. En sista vansinnesfärd fick jag med den iaf när jag körde den från OKQ8 och hem till gården.
Jag har fortfarande inte tagit bort julgardinerna. Jag var ju nästan stolt att jag ens fick upp dom. Ingen brådska, sånt skapar bara stressade sura personer, och sånt har jag inte tid med.
Jag har en ny favoritlåt. Och eftersom jag inte har någon aning om hur man länkar in så får ni bara grupp och låtnamn; Johnossi - Man must dance. Introt till låten får varje liten cell att röra på sig. Störtskönt!
Jag funderar varför säger man att huden "andas", på en grisblink får jag upp en syn av hundratusentals små munnar som ständigt kipar efter luft.
Jag är glad, för att inte säga lycklig. Jag har ett jobb, en underbar karl som hela tiden överraskar mig med nya sjuka och tvistade sätt att få mig att bryta ihop av skratt. Världens mysigaste tös vid namn Thelma samt damp-Onni, jag känner ingen stress för livet och vad som förväntas av mig, just nu och här är jag mig själv, dumdristig och fnittrig. Labil med självinsikt. Yay me!
Hotell Aveny kan jag verkligen rekomendera. Finns ingenting jag kan klaga på där och personalen var underbar. Hade man en fråga så hade dom alltid hört något värre. Sånt tycker jag om!
En liten städmiss fanns det faktiskt också bestående av en mystisk fläck på fönsterrutan, den fick oss att fundera lite. Men obrydd som man är så fick det vara tills vi checkade ut. Vi har ju faktiskt inget på fönstret att göra, och att sitta och stirra på den en hel kväll är ju faktiskt inte så roligt som det låter. Istället slängde vi oss i badet och drack lite bubbel, det var inte dumt, inte dumt alls!
Sen blev det stan, vilket innebar mat och dryck, lite bio och en skymt av Brynäsmatchen.
Note to self: Sluta stirra genom fönster på uteställen, du skrämmer folk.
När vi skulle äta så var det fullsatt överallt, för inte hade tanken slagit oss att man var tvungen att förboka. Någonstans på vägen hade vi nog glömt bort att det var löningshelg vilket gjorde att alla drog på sig festblåsan och tog chansen att gå ut och äta/lyxa. Till vår stora lycka hittade vi till slut ett matställe som nog var helt perfekt egentligen. Gemytligt och go mat, vad mer kan man begära? Och hade vi haft turen att komma in på de andra ställena hade vi nog inte passat in så bra. Vi såg nog inte ut som att vi skulle på bal på slottet ändå.
Sen blev det 3D bio, The Green hornet. Den var ungefär vad man kunde förvänta sig, fast lite till.
Efter det gick vi till hotellet, trötta hjältar kastade sig i säng och sov som två klubbade sälar.
På söndagmorgonen blev det regäl sovmorgon, hotellfrukost och lite shopping. Peter överraskade mig med en present, gogubben min! Men Jula är nog ändå mitt favoritställe!
Där blev det allt från toalettsits till en epilator.
Och denna epilator provade jag såklart det första jag gjorde när jag kom hem. Det var en ny upplevelse, minst sagt. Det var en underbar smärta, lite som när man tatuerar sig. Sen vet jag inte riktigt om jag är nöjd med det, kan inte se skymten av ett minsta lilla hårstrå, men jag känns stubbig på benen. Nåväl, vanesak kanske. Har man inte rakat benen sen i juni så är nog allt bättre än att fortsätta skita i det. Hur bortskämd jag blivit i helgen av min käraste Peter, så är det jävligt skönt att vara hemma igen. Det hjälps inte, hemma bäst! :)
Annars då? Jo...
Subarun är nu ett minne blott, nån galning från Göteborg var här och hämtade den i fredags. Och på något konstigt vis saknar jag den lite. Alla gamla saker har ju sin charm. En sista vansinnesfärd fick jag med den iaf när jag körde den från OKQ8 och hem till gården.
Jag har fortfarande inte tagit bort julgardinerna. Jag var ju nästan stolt att jag ens fick upp dom. Ingen brådska, sånt skapar bara stressade sura personer, och sånt har jag inte tid med.
Jag har en ny favoritlåt. Och eftersom jag inte har någon aning om hur man länkar in så får ni bara grupp och låtnamn; Johnossi - Man must dance. Introt till låten får varje liten cell att röra på sig. Störtskönt!
Jag funderar varför säger man att huden "andas", på en grisblink får jag upp en syn av hundratusentals små munnar som ständigt kipar efter luft.
Jag är glad, för att inte säga lycklig. Jag har ett jobb, en underbar karl som hela tiden överraskar mig med nya sjuka och tvistade sätt att få mig att bryta ihop av skratt. Världens mysigaste tös vid namn Thelma samt damp-Onni, jag känner ingen stress för livet och vad som förväntas av mig, just nu och här är jag mig själv, dumdristig och fnittrig. Labil med självinsikt. Yay me!
På tal om tonfisk..
1. Onni är pilsk, jag tror Thelma gått om i löpen.
2. Om jag äter "riktig" frukost för snart inpå att jag vaknat på morgonen så får jag diareé i några timmar, oavsett tid på dygnet.
3. (a)Nästa helg när jag och Peter ska på "myshelg" med hotell och bio i Umeå kommer jag att ha min mens.
(b)Snart kommer svampen igen.
4. Av brunstiga hjortar och passvikter får jag tuppjuck i hjärnan.
5. Broderiet ligget på paus.
6. Härom natten drömde jag att jag gifte mig med min mor.
7. Mina döda tulpaner står kvar i vasen på matbordet, som vi för övrigt aldrig använder.
Annars är allt som vanligt.
2. Om jag äter "riktig" frukost för snart inpå att jag vaknat på morgonen så får jag diareé i några timmar, oavsett tid på dygnet.
3. (a)Nästa helg när jag och Peter ska på "myshelg" med hotell och bio i Umeå kommer jag att ha min mens.
(b)Snart kommer svampen igen.
4. Av brunstiga hjortar och passvikter får jag tuppjuck i hjärnan.
5. Broderiet ligget på paus.
6. Härom natten drömde jag att jag gifte mig med min mor.
7. Mina döda tulpaner står kvar i vasen på matbordet, som vi för övrigt aldrig använder.
Annars är allt som vanligt.
Vem är det som klampar på min bro?
Vissa dagar blir jag så trött på mig själv. Jag blir trött på hur jag ser ut, trasorna jag kallar kläder och skorna jag klampar runt i. Problemet är ju bara det att jag ids inte hålla på att piffa mig fräsch. Jag har redan den dagen gjort ett magplask och lär ligga med ansiktet ner i golvet resterande timmar av dygnet. Sånna dagar känner jag mig ful som ett troll och vill bara ligga och tjura över det resten av dagen. Jag orkar inte med den annars dagliga (om än lilla) dosen av smink som gör att jag inte ser tröttare ut än vad jag är. Det finns nog inget tråkigare än att sminka sig varje dag jag har något ärende ut bland folk, men gör jag det inte så får jag höra minst ett par-tre gånger för mycket att: "Meeeen vad du ser trött ut, har du nyss vaknat?" Kan folk alltså fråga även om klockan slagit tre på eftermiddagen. Självklart sover jag inte så länge, gjorde jag det skulle jag vara 15 år igen och defenitivt inte se så härjad ut. På den tiden var man ju fräsch hursom. Skit i mina trötta påsar under ögonen och skaffa lite munvatten till dig själv istället.
Dagen efter "troll" brukar jag oftast vara snygg, jag blir självsäker och sträcker på mig igen. In med magen, ut med bröstet! Nu har det varit såhär ett par dagar och jag har tyvärr inte hittat ut från under bron och sitter där än och får bara fler och fler håriga vårtor på näsan. Tänderna börja bli snea och jag är ganska säker på att ögonen skelar rejält vid det här laget. Håret står åt alla håll och nån persikohy syns inte på långa vägar. Jag har håriga ben, luktar illa och hur i allsindar jag ska bli av med förruttelseprocessen i hjärnan har jag ingen aning om.
Nej, nu får det vara nog med smickret, en dask i baken på det här så ska nog allt bli bra!
Dagen efter "troll" brukar jag oftast vara snygg, jag blir självsäker och sträcker på mig igen. In med magen, ut med bröstet! Nu har det varit såhär ett par dagar och jag har tyvärr inte hittat ut från under bron och sitter där än och får bara fler och fler håriga vårtor på näsan. Tänderna börja bli snea och jag är ganska säker på att ögonen skelar rejält vid det här laget. Håret står åt alla håll och nån persikohy syns inte på långa vägar. Jag har håriga ben, luktar illa och hur i allsindar jag ska bli av med förruttelseprocessen i hjärnan har jag ingen aning om.
Nej, nu får det vara nog med smickret, en dask i baken på det här så ska nog allt bli bra!
Inget vanligt år..
Nej jag kan nog säga att hela denna jul och nyårssväng går till historien som den märkligaste på många år.
På julafton såg jag inte på tv:n på hela dagen. Ingen större katastrof i sig, men filmen "Kan du vissla Johanna" har varje år varit där. Nyår var mest rörigt och jag kan ta på mig att vara värd för ett sådant kalas inte är min livsuppgift. Jan malmsjö fick inte stå och vråla från tv:n detta år. Rätt skönt förvisso, men han har ju alltid hörts år efter år. Hade det inte varit för mig och Petra så hade vi nog missat hela tolvslaget. Lätt sumerat så var det helt osamanhängande, rörigt och fantastiskt! Jag är rätt hundra på att jag själv tycker det är skönt med rutiner och ville få det hela gjort på rätt sätt. Men tammigfan julmaten hamnade i magen, barnen var glada och det står numera 2011 i almanackan. Världen stannar inte för att det blir några missar. Jag är återigen en erfarenhet rikare.
Annars har jag nog världens bästa vänner, inte ett enda sms kom på julafton och jag trumfade. Det kanske låter lite sorgligt för er som inte känner mig, men finns det en sak jag inte tycker om så är det att vara en i mängden som får samma sms som resten av telefonboken. Jag ids inte svara på dylikt heller och efter många år av att äga en mobiltelefon har poletten ramlat ner. Jag både niger och bockar till er!
Igår kväll fick vi en present i sängen, en läcker hundbajs på både lakan och kuddar. Och vad kan man säga, det var den enda missen från de grå's sida på hela helgen. En läcker liten puma som också var i löpen hälsade på men dom skötte sig exemplariskt. Det finns mycket jag inte förstår mig på med hundar, men det här gick helt enligt min önskan. Det får vara hur nytt och ovant det vill, men sköter sig hundarna lungt och sansat så är hälften vunnet.
Mina nyårlöften ser lite annorlunda ut den här gången. Jag tänker inte ge några löften om att äta mindre onyttigt eller träna mer, nej jag lovar att inte ge några löften och att ibland göra någon helt osjälvisk god gärning. Låter faktiskt lovande istället för någonting vansinnigt och ohållbart.
Så nu skakar jag av mig allt ont från förra året och vet att jag är det bästa jag kan vara, dvs ganska enkel med några få kantstötta hörn. Lite äldre, lite fattigare och lite lyckligare!
Gott nytt år till er alla! <3
På julafton såg jag inte på tv:n på hela dagen. Ingen större katastrof i sig, men filmen "Kan du vissla Johanna" har varje år varit där. Nyår var mest rörigt och jag kan ta på mig att vara värd för ett sådant kalas inte är min livsuppgift. Jan malmsjö fick inte stå och vråla från tv:n detta år. Rätt skönt förvisso, men han har ju alltid hörts år efter år. Hade det inte varit för mig och Petra så hade vi nog missat hela tolvslaget. Lätt sumerat så var det helt osamanhängande, rörigt och fantastiskt! Jag är rätt hundra på att jag själv tycker det är skönt med rutiner och ville få det hela gjort på rätt sätt. Men tammigfan julmaten hamnade i magen, barnen var glada och det står numera 2011 i almanackan. Världen stannar inte för att det blir några missar. Jag är återigen en erfarenhet rikare.
Annars har jag nog världens bästa vänner, inte ett enda sms kom på julafton och jag trumfade. Det kanske låter lite sorgligt för er som inte känner mig, men finns det en sak jag inte tycker om så är det att vara en i mängden som får samma sms som resten av telefonboken. Jag ids inte svara på dylikt heller och efter många år av att äga en mobiltelefon har poletten ramlat ner. Jag både niger och bockar till er!
Igår kväll fick vi en present i sängen, en läcker hundbajs på både lakan och kuddar. Och vad kan man säga, det var den enda missen från de grå's sida på hela helgen. En läcker liten puma som också var i löpen hälsade på men dom skötte sig exemplariskt. Det finns mycket jag inte förstår mig på med hundar, men det här gick helt enligt min önskan. Det får vara hur nytt och ovant det vill, men sköter sig hundarna lungt och sansat så är hälften vunnet.
Mina nyårlöften ser lite annorlunda ut den här gången. Jag tänker inte ge några löften om att äta mindre onyttigt eller träna mer, nej jag lovar att inte ge några löften och att ibland göra någon helt osjälvisk god gärning. Låter faktiskt lovande istället för någonting vansinnigt och ohållbart.
Så nu skakar jag av mig allt ont från förra året och vet att jag är det bästa jag kan vara, dvs ganska enkel med några få kantstötta hörn. Lite äldre, lite fattigare och lite lyckligare!
Gott nytt år till er alla! <3
