Jag är en klenis.
Tog en snabbvisit till Lycksele idag, mest för att det var så bra rea på jysk och att jag var lite sugen på att köra lite med nya bilen. Den går lite fortare än subban, jag gillart!
Väl på jysk införskaffades en ny bäddmadrass, som täcker hela sängen (känns lite orättvist att bara jag har bäddmadrass och Peter inte). Och en hallbyrå.
När jag var hemma och skulle skruva ihop denna fjantiga lilla möbel var det som att jag hade fått sillmjölk i armarna, det var skitjobbigt. Nog för att jag är en liten räka, men nu är jag officiellt en klenskit. Det är inte utan att man skäms lite.
Kan ju iof bero på att det var träning igår, en jobbig sådan. "Vattengympa" som det kallas är inte kärringträning. Jag kokade nästan i hela kroppen... Ja, av ansträngning såklart givetvis.
Shoppingjävulen entrade min hjärna och jag kände mig riktigt förmögen för tillfället så det blev extraljus till bilen, nu är jag nästan pank men jag drogs ner i de shoppingsjukas djupa dal. Ett nytt och otryggt ställe tycker jag allt. Jag får hålla mig från spontana inhandligar på ett tag.
Oh, höll nästan på att glömma min lite tivstade upplevelse på Jysk.
Mannen som hjälpte mig hitta rätt bäddmadrass undrade varför jag skulle ha en ny, och jag förklarade enkelt att jag tyckte inte om att ha fjädrarna i sängen upp i röven... Eller stussen var nog ordet jag använde.. Hursom...
Han påpekade då, professionellt att det var nog en ny resårbotten jag skulle satsa på, för då ingick ju faktiskt bäddmadrassen. Och just i den stunden kände jag att han kunde väl bara ha hjälpt mig att välja den bästa madrassen istället för att börja tjata om en helt ny jävla säng jag ändå inte skulle ha råd med. Och det som kommer ur min mun lät en aning argare än vad jag trodde. Jag sa helt enkelt att jag skiter faktiskt inte tusenlappar en gång i veckan. Samma sekund som denna groda hoppade ur min mun skämdes jag. Det var ju faktiskt inte alls meningen att det skulle låta så ilsket. Han såg nog på mig hur förvånad jag blev av mitt egna tonläge och det hela slutade i en rejäl skrattsalva. Men det är nu det konstiga inträffar. Han frågar rakt ut om jag är intresserad av att gå med i hemvärnet. På en microsekund tänker jag: Aldrig i helvete. Samtidigt kände jag att jag har redan varit otrevlig nog för idag och lämnar ändå min E-post. Varför? Jag har inte den blekaste, jag är ju inte ett dugg intresserad. Nåväl, jag lämnade stället utan att vara otrevlig. Alltid något.
Just nu är det nog dags att bädda sängen med nya madrassen och sen blir det nog raka vägen till drömmarnas land. Peter ligger redan och snarkar i soffan. Det är inte heller omöjligt att han drömmer någonting för luftboxning tillhör inte det vanliga. Gnatt!
Väl på jysk införskaffades en ny bäddmadrass, som täcker hela sängen (känns lite orättvist att bara jag har bäddmadrass och Peter inte). Och en hallbyrå.
När jag var hemma och skulle skruva ihop denna fjantiga lilla möbel var det som att jag hade fått sillmjölk i armarna, det var skitjobbigt. Nog för att jag är en liten räka, men nu är jag officiellt en klenskit. Det är inte utan att man skäms lite.
Kan ju iof bero på att det var träning igår, en jobbig sådan. "Vattengympa" som det kallas är inte kärringträning. Jag kokade nästan i hela kroppen... Ja, av ansträngning såklart givetvis.
Shoppingjävulen entrade min hjärna och jag kände mig riktigt förmögen för tillfället så det blev extraljus till bilen, nu är jag nästan pank men jag drogs ner i de shoppingsjukas djupa dal. Ett nytt och otryggt ställe tycker jag allt. Jag får hålla mig från spontana inhandligar på ett tag.
Oh, höll nästan på att glömma min lite tivstade upplevelse på Jysk.
Mannen som hjälpte mig hitta rätt bäddmadrass undrade varför jag skulle ha en ny, och jag förklarade enkelt att jag tyckte inte om att ha fjädrarna i sängen upp i röven... Eller stussen var nog ordet jag använde.. Hursom...
Han påpekade då, professionellt att det var nog en ny resårbotten jag skulle satsa på, för då ingick ju faktiskt bäddmadrassen. Och just i den stunden kände jag att han kunde väl bara ha hjälpt mig att välja den bästa madrassen istället för att börja tjata om en helt ny jävla säng jag ändå inte skulle ha råd med. Och det som kommer ur min mun lät en aning argare än vad jag trodde. Jag sa helt enkelt att jag skiter faktiskt inte tusenlappar en gång i veckan. Samma sekund som denna groda hoppade ur min mun skämdes jag. Det var ju faktiskt inte alls meningen att det skulle låta så ilsket. Han såg nog på mig hur förvånad jag blev av mitt egna tonläge och det hela slutade i en rejäl skrattsalva. Men det är nu det konstiga inträffar. Han frågar rakt ut om jag är intresserad av att gå med i hemvärnet. På en microsekund tänker jag: Aldrig i helvete. Samtidigt kände jag att jag har redan varit otrevlig nog för idag och lämnar ändå min E-post. Varför? Jag har inte den blekaste, jag är ju inte ett dugg intresserad. Nåväl, jag lämnade stället utan att vara otrevlig. Alltid något.
Just nu är det nog dags att bädda sängen med nya madrassen och sen blir det nog raka vägen till drömmarnas land. Peter ligger redan och snarkar i soffan. Det är inte heller omöjligt att han drömmer någonting för luftboxning tillhör inte det vanliga. Gnatt!
Kommentarer
Trackback
