Jag är en post-it-hero.
Världens bästa morgon tilldelades mig idag! Jag vaknade av en puss på kinden, kaffe på sängen och sen fick jag vända på mig och somna om. Det kanske inte är något magiskt glittrande över hela grejen, men just idag var det riktigt riktigt skönt! Jag har mycket sovmornar, jag klagar inte. Men det är lite tröttsamt att nästan alltid jobba kvällar också. Nu ska jag få vara ledig i hela tre dagar. Så idag ska jag storstäda utav bara rackarn, då kan jag nämligen ligga i soffan och fisa fram tills på fredag!
Peter å andra sidan måste jag säga att han sliter nog lite ont. Nu blir det min tur att skämma bort honom ett tag. Inatt hade han inte sovit mycket och även om han såg pigg ut på morgonen så vet jag att han kommer vara okristligt trött ikväll. Han funderar mycket, mycket, mycket på vad för bil vi ska ha. Då jag inte har så mycket intresse för bilar i övrigt så är det enda jag håller reda på är om den har dragkrok eller ej, får hundarna plats, hur mycket drar den/mil. osv. osv. Jag kan inte påstå att jag är mycket till hjälp, men om jag skulle sitta och kika efter bilar skulle Peter behöva säga nej till alla förslag. Då är det lättare att jag kommer med mina små bidrag, som snarare påminner om kom-ihåg lappar. Men jag försöker iaf.
En sak jag har tänkt på är min unika förmåga att ibland se småsaker här hemma. Har jag en gång sett en synål som ligger på den där hyllan nere i källaren/tvättstugan så kan jag, när jag behöver den, komma ihåg exakt vars den ligger 4 veckor senare. Jag ska inte sticka under stolen med att det är ganska skönt. Jag kan behärska mitt organiserade kaos iaf.
Det händer även hemma hos andra människor att jag "observerar" var saker och ting ligger, helt omedvetet. När personen jag hälsar på helt plötsligt säger: Vars är den där nu då? Då kan jag ha sett den bara timmarna innan. Sånna gånger kan det lätt bli pinsamt. Vissa kan ju uppfatta det som att man går och snokar runt. Det gör jag absolut inte, jag intresserar mig inte för hur folk har det hemma. Det är bara min Post-it-hero-superkraft som tar över.
Ridå.
Peter å andra sidan måste jag säga att han sliter nog lite ont. Nu blir det min tur att skämma bort honom ett tag. Inatt hade han inte sovit mycket och även om han såg pigg ut på morgonen så vet jag att han kommer vara okristligt trött ikväll. Han funderar mycket, mycket, mycket på vad för bil vi ska ha. Då jag inte har så mycket intresse för bilar i övrigt så är det enda jag håller reda på är om den har dragkrok eller ej, får hundarna plats, hur mycket drar den/mil. osv. osv. Jag kan inte påstå att jag är mycket till hjälp, men om jag skulle sitta och kika efter bilar skulle Peter behöva säga nej till alla förslag. Då är det lättare att jag kommer med mina små bidrag, som snarare påminner om kom-ihåg lappar. Men jag försöker iaf.
En sak jag har tänkt på är min unika förmåga att ibland se småsaker här hemma. Har jag en gång sett en synål som ligger på den där hyllan nere i källaren/tvättstugan så kan jag, när jag behöver den, komma ihåg exakt vars den ligger 4 veckor senare. Jag ska inte sticka under stolen med att det är ganska skönt. Jag kan behärska mitt organiserade kaos iaf.
Det händer även hemma hos andra människor att jag "observerar" var saker och ting ligger, helt omedvetet. När personen jag hälsar på helt plötsligt säger: Vars är den där nu då? Då kan jag ha sett den bara timmarna innan. Sånna gånger kan det lätt bli pinsamt. Vissa kan ju uppfatta det som att man går och snokar runt. Det gör jag absolut inte, jag intresserar mig inte för hur folk har det hemma. Det är bara min Post-it-hero-superkraft som tar över.
Ridå.
Kommentarer
Trackback
