carrymehome

Vissa dagar blir jag så trött på mig själv. Jag blir trött på hur jag ser ut, trasorna jag kallar kläder och skorna jag klampar runt i. Problemet är ju bara det att jag ids inte hålla på att piffa mig fräsch. Jag har redan den dagen gjort ett magplask och lär ligga med ansiktet ner i golvet resterande timmar av dygnet. Sånna dagar känner jag mig ful som ett troll och vill bara ligga och tjura över det resten av dagen. Jag orkar inte med den annars dagliga (om än lilla) dosen av smink som gör att jag inte ser tröttare ut än vad jag är. Det finns nog inget tråkigare än att sminka sig varje dag jag har något ärende ut bland folk, men gör jag det inte så får jag höra minst ett par-tre gånger för mycket att: "Meeeen vad du ser trött ut, har du nyss vaknat?" Kan folk alltså fråga även om klockan slagit tre på eftermiddagen. Självklart sover jag inte så länge, gjorde jag det skulle jag vara 15 år igen och defenitivt inte se så härjad ut. På den tiden var man ju fräsch hursom. Skit i mina trötta påsar under ögonen och skaffa lite munvatten till dig själv istället.
Dagen efter "troll" brukar jag oftast vara snygg, jag blir självsäker och sträcker på mig igen. In med magen, ut med bröstet! Nu har det varit såhär ett par dagar och jag har tyvärr inte hittat ut från under bron och sitter där än och får bara fler och fler håriga vårtor på näsan. Tänderna börja bli snea och jag är ganska säker på att ögonen skelar rejält vid det här laget. Håret står åt alla håll och nån persikohy syns inte på långa vägar. Jag har håriga ben, luktar illa och hur i allsindar jag ska bli av med förruttelseprocessen i hjärnan har jag ingen aning om.

Nej, nu får det vara nog med smickret, en dask i baken på det här så ska nog allt bli bra!