Här kommer den underbara våren.
Snoret rinner och ögonen kliar. Hundarna har börjat tappa vinterpälsen och för var morgon ligger här hemma en mjuk och luddig matta över hela golvet... I hela huset. Jag är omotiverad, lättretad, småaktig och vansinnigt trött. Mina vackra eksem har nu en tendens att blossa upp över hela kroppen och jag smörjer med salvor som om det gällde livet. Så jag är kladdig och luktar kortison, mmmm det bästa av två världar! Jag lider för tillfället av massiva diareer då kaffe är det enda som verkar fungera som lockbete för att kliva upp ur sängen. Hela dagarna dricker jag denna laxerande dryck för att ens orka dra på smilbandet på mina två arbetsplatser. Med stress i själen väntar jag med iver på ett besked om fast tjänst som jag inte verkar få och skulle jag få denna tjänst så blir det ett helvete med att avsluta det vikariat som jag har nu. Jag är psykiskt slut på och vill sätta sondmatning, stomipåse och kateter på mig själv för att sedan sova ända in i september månad.
Angående Thelma, som säkert många undrar över, så har det inte kommit några valpar än. Det är nu utan tvekan att hon har gått om i löpet kring/efter nyår och jag har ingen aning om när dom små Onni-ynglen har bitit sig fast, som förstagångs matte på plats så kan jag inte heller avgöra hur länge det är kvar, jag bara avvaktar. Det är mycket frustrerande. Känns som att jag väntat på/sagt "vilken dag som helst" i flera veckor utan resultat. Hon är härligt rund om magen och även om detta är lite besvärligt för henne och promenaderna inte blir lika långa som tidigare så är hon lika pigg, glad och sällskapssjuk som innan detta spektakel började. Och det får helt enkelt vara min riktlinje just nu att så länge hon mår bra och det är gymnastik i magen så är inget fel. Hon äter - bajsar, dricker - kissar, fiser, sover och snarkar precis som vanligt. Så ni behöver inte slita ert hår för att jag inte gör någonting drastiskt, jag är en fanatisk kontrollkärring och för att inte stressa henne håller jag detta kontrollbehov på behörigt avstånd. Just nu ligger hon och myser vid mina fötter och sover sådär gott som bara hon kan. Om ni undrar hur jag kan ha väntat på "vilken dag som helst" och tagit miste på tiden så länge så är min enda kommentar att jag tycker att hon har varit stor länge nu. Hon är vanligtvis liten och nätt i kroppen så den lilla skillnad som successivt kommit dag för dag har för mig, som förväntansfull matte, varit en enorm skillnad. Och jag vågar påstå att jag inte är ensam om en sådan fatal misskalkylering som denna, men det är ju inte utan anledning jag såhär i efterhand tycker att jag kunde ha varit lite coolare och inte väntat valpar vilken dag som helst. Men man lär ju av misstag sägs det... Som sagt så mår hon bra och vi väntar med spänning.
Nu börjar för mig en ny och lång arbetsperiod, på torsdag 23.00 avslutas arbetsveckan och hela två lediga dagar väntar. Känns som en överdriven lyx efter denna månad då jag jobbat nästan varje dag sen den 2:a. Jag ska inte sticka under stolen att det kommer bli jävligt skönt med både vila och pengar.
Känn lugnet, imorgon är det garanterat för sent.
Angående Thelma, som säkert många undrar över, så har det inte kommit några valpar än. Det är nu utan tvekan att hon har gått om i löpet kring/efter nyår och jag har ingen aning om när dom små Onni-ynglen har bitit sig fast, som förstagångs matte på plats så kan jag inte heller avgöra hur länge det är kvar, jag bara avvaktar. Det är mycket frustrerande. Känns som att jag väntat på/sagt "vilken dag som helst" i flera veckor utan resultat. Hon är härligt rund om magen och även om detta är lite besvärligt för henne och promenaderna inte blir lika långa som tidigare så är hon lika pigg, glad och sällskapssjuk som innan detta spektakel började. Och det får helt enkelt vara min riktlinje just nu att så länge hon mår bra och det är gymnastik i magen så är inget fel. Hon äter - bajsar, dricker - kissar, fiser, sover och snarkar precis som vanligt. Så ni behöver inte slita ert hår för att jag inte gör någonting drastiskt, jag är en fanatisk kontrollkärring och för att inte stressa henne håller jag detta kontrollbehov på behörigt avstånd. Just nu ligger hon och myser vid mina fötter och sover sådär gott som bara hon kan. Om ni undrar hur jag kan ha väntat på "vilken dag som helst" och tagit miste på tiden så länge så är min enda kommentar att jag tycker att hon har varit stor länge nu. Hon är vanligtvis liten och nätt i kroppen så den lilla skillnad som successivt kommit dag för dag har för mig, som förväntansfull matte, varit en enorm skillnad. Och jag vågar påstå att jag inte är ensam om en sådan fatal misskalkylering som denna, men det är ju inte utan anledning jag såhär i efterhand tycker att jag kunde ha varit lite coolare och inte väntat valpar vilken dag som helst. Men man lär ju av misstag sägs det... Som sagt så mår hon bra och vi väntar med spänning.
Nu börjar för mig en ny och lång arbetsperiod, på torsdag 23.00 avslutas arbetsveckan och hela två lediga dagar väntar. Känns som en överdriven lyx efter denna månad då jag jobbat nästan varje dag sen den 2:a. Jag ska inte sticka under stolen att det kommer bli jävligt skönt med både vila och pengar.
Känn lugnet, imorgon är det garanterat för sent.
Kommentarer
Trackback
